Lever vi i ägarnas diktatur med deras reklambyrå som regering?

Tror vi på demokrati eller är vi bara uttråkade inför det hela och inte ägnar det hela en tanke om vi slipper?

Nu när vänstern suddat ut sig själv och ägarna meddelat att Theres No Such Thing As A Free Lunch, kan man undra var arbetare och lägre tjänstemän kommer vända sig med sina röster.

Hyser de flesta 'svennar'' de facto invandrarfientliga åsikter? Man får lätt det intrycket.eller rättare sagt det är dessa man hör medan allt fler tystnat.

Kommer SD att bli stora på allvar? Jag vet inte,men huruvida mänskor 'tror' på demokratien är svårt att veta eftersom det inte finns någon större kunskap om eventuella alternativ. Detta kan bli dörren för ett mer auktoritärt styre,med nätlagar med strikt növervakning,med poliskår med selektivt människoförakt gentemot blattar,knarkare och feminister,med ett 'försvar' på kontraktsanställning. Kanske en god affärside´ nu vore att starta ett säkerhetsföretag som kunde bli franchisetagare på rikets 'försvar' och vara möjligt att hyra ut internationellt?

Är allt detta tokiga fantasier?

Det är vad jag hoppas,vad tror du?

Tror du på demokratin?

Det finns ett talesätt från USA som lyder 'The best invention since sliced bread' - Den bästa uppfinningen sedan skivat bröd- och min undran gäller vem det skulle vara bra för med färdigskivat bröd?

Slutanvändaren tjänar inte på att slippa skiva brödet själv,tvärtom. Brödet torkar mycket fortare och torrt bröd är det många som slänger här i rika delen av världen.

Alltså är det bagaren som tjänar på det skivade brödet,eller brödfabrikanten-en riktig bagare skulle kanske inte förlora sitt fokus på det sättet utan vill säkert tillhandahålla gott bröd i första hand för folk att äta snarare än att kasta i soporna.

Brödfabrikanten prioriterar mest ägarens vinstintresse med endast

läpparnas bekännelse till kvalitet vid sidan av det nödvändigaste.

I Sverige har vi bedrövligt,allt dyrare bröd.Med allehanda tillsatser.Som en sydeuropeisk uteliggare skulle rata.

Samma känsla får jag inför de jättelika läkemedelsbolagen som vi gemensamt utbildar forskare till för att anställa, att bedriva den OERHÖRT DYRA FORSKNINGEN som gör alla mediciner så dyra som samhället glatt betalar.

Om de vet att vi slantar upp vadhelst de begär är givetvis prislappen därefter. Forskningen är ju så dyr MEN inte dyrare än att de satsar tre gånger mer på riktad reklam mot den förskrivande profesionen,dvs läkare mfl.

Deras fokus skulle nog de flesta vänta sig låg på att framställa medikamenter och med dess hjälpa att bota sjuka,fast de är nog i huvudsak in the bizz för att maximera vinsten till ägarna.

De publicerar bara resultat som de vet är positiva till deras produkter och de resultat som visar på risker undertrycks och publiceras sällan i de stora prestigetunga vetenskapstidskrifterna.

Så man undrar om de alls är intresserade att bota och därmed  förlora kunden. Kanske att ha halvsjuka att sälja nya och allt dyrare kemikalier till borde vara en bättre väg att höja aktiekursen med.

Undrar sa flundran.

De med veckovandring och inkomst utöver tugg och bo ska ikväll begå

 riten 'livets mening och innehåll' som ofta består i lite booze.

'Nåt ätligt med knorr bortom fiskpinnar och falukorv. Kanske de kommer känna försoning och återtändning av kramlustan gentemot varandra.

Andra kommer söka lokal att fyllna till i med hopp om lust eller kram eller båda med en ännu främmande mänska.

En sak som alla bör veta är att det är samma dag varje dag.

'Fredag' eller 'tisdag' är bara kulturella överenskommelser liksom 'mars' eller 'november' och vad spelar det för roll?

'Vecka tolv' eller 'vecka tjugofem' säger inte så mycket för de flesta.

Likadant kunde 'oktober' eller 'torsdag'  vara men....

'HURSKULLE DET SE UT??' Hör jag ropen.

Det är just det jag undrar.

Hej!

(bilden är från majrevolten i Paris 1968)

Tre stycken från 1959 och 1960 in a galaxy far far away....

vi kallade honom pastorn.
-
han var uppfylld av den mycket vanliga
messianska villfarelsen.
att i psykosen erfara
genomskinlig brinnande
sanning.
och behov att förmedla denna.
och han hade ännu inte trillat ur himlen.
men var på god väg.
-
fast nu stod han och skrek rakt in
i ett galler framför en avsomnad ventilationen
i rökrummet på M-86.
-
patientradion med sina analoga knapprader
levererade två varianter:
dels P1-prat.
dels P3.
och ovanpå dess musik låg
sjukhusets pratkanal.
-
denna gav olika seminarier typ:
'Betablockerare inom geriatrisk thoraxterapi'.
eller:
'Budgetårets flöde inom slso'.
kanske:
'farmakaterapi kombinerat med KBT inom Psykiatri Sydväst'.
blandat med 'morronpasset' eller 'kvart-i-fem ekot'.
-
det är vanligt att 'höra röster' vid psyk.insuf
att radion la till två ytterligare gjorde
ingenting bättre.
att pasorn ville höra musiken och inte rösterna
var väl begripligt.
'tyst' skrek han 'tyyyst'.
varför han trodde dessa kom ur
ventilationen är okänt.
-
vad vi skrattade.
skönt att få vila från hans frälsningsatacker medan
han befallde mörkret i ventilationen
att tiga.
-
sedan var det mat.
eller medicin.
i övrigt ingenting.
att åtsagd bädda sängen i sitt tomma rum
utan anledning.
-
lösningen för alla dårar stavas
s t r u k t u r.
men det är nog mer för de vårdande.
hålla ordning på dårarna är viktigt.
men då svaret på bönen om lättnad
från plågan oftast blev
'bädda sängen'
i olika tappningar
slutade åtminstone jag fråga.
-
'dom är på jobbet'
försökte jag förklara för pastorn
men han tyckte de borde vara till
nytta för patienterna.
vid sidan om mat och medicin.
det skulle han frälsa dom till.
men
dom hade redan hört allt.
-
P3-skval mixat med rengöringsrutiner inom
förlossningssjukvården
hörde jag då jag rökte en cigg för mig själv.
-
jag stängde av:
klick klicketi klick.

***

TIME IN THE CENTER OF THE SUN

    MIKE OCH KASIM PLOINK

JANUARI 1958

OCH

AUGUSTI 1959